Anders

“Hos frisören i Fruängens centrum 1993: klipper motvilligt det sparade håret. På radion spelas Sepulturas “Refuse Resist”. Jag var 15 år och helt tagen, hur kunde man spela så brutalt? Och så den growlande skriksångens budskap. Ofattbart bra, tyckte jag.

En riktig hårdrockare ska såklart ha långt hår. Jag bestämmer mig därför för att aldrig klippa håret igen och börja spela själv. Något senare köpte jag den här tröjan. Motivet är hämtat från omslaget till ett tidigare album, Arise. Det var än mer kompromisslöst, mindre kommersiellt. Mer metal.

Tröjan blev ett sätt att ge omvärlden fingret. Det fanns en hel del punk i Sepulturas attityd, en samhällskritisk ilska i texterna som skulle påverka mig mycket. T-shirten fungerade också som en markör för andra metalfans. En sliten Arise-tröja signalerade äkthet. Jag bar stolt tröjan när Sepultura spelade i Stockholm 1996, som förband till Sex Pistols. Den har också hängt med på tågluffar och musikfestivaler.

Minns även att jag under de här åren bar en badge med bandets logga på jackan. Idag känner jag inget behov av att manifestera tillhörighet eller åsikter med något slags märke. Jag bär ändå med mig samma känsla på insidan. Men även om jag klippt håret kort och slutat spela hårdrock får tröjan ändå hänga med på kontorsjobbet ibland. Den sitter under en kavaj eller en skjorta, som gör den osynlig för andra, men den finns där, närmast mitt hjärta.”

Comments { 0 }

Nina

“Jag gillar tåg. Det kan verka supernördigt, men jag är ingen trainspotter eller tabellfanatiker, jag gillar helt enkelt att åka tåg. Och jag åker väldigt gärna tåg när jag reser, både privat och i jobbet. Senast var det en nattågsresa från Lycksele, jag var totalt jetlaggad och sov som klubbad i en uråldrig sovvagn hela vägen från Vindeln till Stockholm. Vissa tågresor är favoriter. Roslagsbanan mellan Näsby Park och Östra Station, som var tonårens resa från det sömniga villaområdet in till huvudstaden. Kystbanen mellan Helsingör och Köpenhamn, numera ännu bättre när det går att sitta kvar på tåget och åka vidare över Öresundsbron till Malmö och Lund. Circle Line i London, en genial konstruktion. Shinkansen mellan Tokyo och Kyoto ­– tyst, städad, snabb. Det lilla skramlande tåget mellan Palma och Sollér, och den ännu mindre spårvagnen från Sollér till Puerto de Sollér.

Och så tunnelbanan i New York. För några år sedan hittade jag den här t-shirten med ett handtryckt stiliserat mönster av tunnelbanenätet i NYC i ett gatustånd i SoHo som drevs av några konstskoleelever. Och trycket var perfekt, men också färgen och skärningen – dovt blygrå och med både holkärm och båtringning. Den bästa t-shirt jag köpt, tror jag. Till och med bättre än den som hade ett gummerat tryck av en halvnaken Jane Fonda som Barbarella på bröstet. Vart har den tagit vägen egentligen?”

Comments { 0 }

Simon om sina duvor

För några veckor sedan åkte jag ut till design- och loppmarknaden Artists & Fleas i Williamsburg för att leta fina tröjor och saker. Det slutade med att jag hittade lite roliga t-shirts med duvtema och till slut, på en gata i närheten, hittade jag även upphovsmannen Simon Hyun. Simon driver t-shirtmärket Pigeon be Pigeon och i ljudklippet här ovanför berättar han om varför de inte alltid så älskade duvorna fick ett hem på hans tröjor.

Ni hittar Simon på Facebook också.

Comments { 0 }

Brooklyns försvar är ironi – Fredrik Strage om sin kärlek till t-shirts

I samband med att skribenten och författaren Fredrik Strage delade med sig av sin t-shirtstory, bad jag honom också att berätta lite om vilka t-shirts som väcker hans begär. Resultatet blev en liten bildprata som handlar om 90-tal, ironi, obskyra science fiction-referenser, rockmytologiparafraser och små automatvapen.

Comments { 0 }

Gallery #2

Comments { 0 }